crazy but true

I förra kapitlet...

Linnsperspektiv

Jag snörade på mig mina slitna jeans converse innan jag stängde igen dörren. Jag satte på mig mina solglasögon och satte in hörlurarna i öronen. Jag svängde av mot parken där jag skulle möta Harry. Det var dags för oss att prata om hur vi skulle gör nu när han ska flytta till London. Något som jag inte visste svaret på ännue....

( Bild1 picknicken, bild 2 Harry och Linns kyss och bild 3 Linn som gråter)

Linns perspektiv

Där satt han på en bänk och höll på med mobilen och jag log för mig själv. Typiskt Harry att sitta med mobilen. Jag kom lite närmare och han tittade upp och sprack genast upp i sitt gudomliga leende vilket smittade av sig på mig vilket gjorde så att jag blev rosig om kinderna. Vi har snart varit tillsammans i två år och jag rodnar utav en leende varför? Han ställde sig upp och gav mig en snabb kram innan han pressade sina läppar mot mina i en nästan perfekt kyss om det inte hade varit för de personer som kollade på oss.

-          Hello my love! Sa han och gav mig ett till leende.

-          Hi Hazza! Log jag tillbaka.

-          - Do you know that you look amazing today? Han pussade mig lätt på kinden och jag rodnade igen och jag drog kepsen längre ner över ansiktet. Han skrattade lätt innan han tog min hand i sin och vi började gå bort mot gräs plätten längre bort. Nät vi kom fram så stod det uppradat med en picknick filt och en korg. Ännu ett leende spred sig på mina läppar innan jag slängde mig i hans armar och kysste honom lätt på munnen.

-          Oh Harry you didn´t haft to do this for this moment.

-          Yes I have, were here to talk about our future so I thought it would be great with a picnic.  Han log stort och jag log ett fejkat leende tillbaka. För en stund hade jag glömt bort det här med London och allt. En klump började växa inom mig och jag är inte säker på vad det var för känsla.

-          Gape swettie! Harry höll upp en jordgubbe doppad i choklad framför mig och jag öppnade munnen och tog en tugga innan han åt upp resten. Jag fnittrade till och Harry log mot mig.

-          So you know that I´m going to London on Wednesday right? Sa han frågandes.

-          Uhm yes and you will share apartment with Louis. Jag log mot honom och han nickade lätt på huvudet.

-          Yeah exactly! Han pausade och kliade sig lätt i nacken som han alltid gör när han är osäker eller nervös innan han fortsatte. Well I wonder if you want to come with me. Jag frös till utav de orden han sa. Detta var precis det jag var rädd för.

-          Uhm I mean like we have almost been together for two years time now and yeah you know, when I´m moving we can´t see each other so often any more. Han tystnade och jag kände hur han kollade osäkert på mig. Jag kollade upp men fick inte fram ett endaste ljud utav det jag ville säga. Detta är mitt hem och jag har inte ens gått ur skolan ännu. Hur mycket jag än älskade Harry så kunde jag helt enkelt inte följa med honom denna gång. Harry tog lätt tag i min arm och jag kollade in i hans ögon som såg hoppfulla ut och jag kände hur smärtan tog tag i mig. Hur skulle jag någonsin kunna förlåta mig för detta jag skulle göra nu. Jag vände upp mitt huvud och granskade honom igen.

-           So how will it be? Han kollade på mig och mina ögon blev suddiga utav tårar som var på väg ut. Nu stirrade han otåligt på mig och min läpp började darra.

-          I´m sorry but I just can´t. I´m sorry! Det forsade ut tårar ur mina ögon men jag kunde inte möta hans blick. Han släppte min arm så den lätt föll ner och la sig vid sidan om mig på filten. Jag kollade lätt upp på honom och han kollade sorgset på mig innan han reste sig upp, vände sig om och gick sin väg. Bort från mig och bort från det liv vi kunde fått ihop. Vad har jag gjort? Har jag gjort rätt?

Buhu varför? Jo det får ni reda på senare hehe. Nä men allvarligt vad tycker ni? Ska jag ha längre kapitel eller är detta lagom? Undrar också med vems perspektiv jag ska börja med i nästa kapitel Harrys eller Linns?

See ya;D