21:06:00
Lirry a love story- Kapitel 6
i hela mitt liv igen.
Linns perspektiv
Vad har jag gjort? Vad fan har jag gjort? Jag har inte bara förstört förhållandet med Harry utan vänskapen med honom som vi haft sedan barnsben. Jag har krossat Harrys hjärta den enda personen som jag älskat och kommer fortsätta älska i all tid. Jag smällde igen dörren till mitt rum och slängde mig snabbt i sängen och lät tårarna rinna fritt ner för mina kinder. Jag kunde inte hålla inne det längre. Jag hade förstört det bästa i mitt liv bara för att jag ville gå klart skolan. Varför? Är jag sjuk i huvudet eller något? Jag vred mig i sängen och tog upp mobilen och en bild på Harry tog upp hela min syn. Ska jag följa med honom? Liksom jag kan alltid gå klart skolan i London. Det är ju bara ett år kvar. Jag älskar Harry och vill inte förlora honom om jag nu inte redan har det. Det är värt ett försök i varje fall.
------------
Dururu Durururu… Hi It´s Harry I can´t talk right now but leave a message. Självklart svarar han inte det skulle inte jag heller göra om jag var han. Men jag måste få tag på honom och säga att jag följer med i varje fall men hur. Vänta ett tag, mammas nummer känner han ju inte igen och om han nu inte vill svara kan jag ju alltid messa. Jag gick med snabba steg in i badrummet och sköljde av ansiktet med kallt vatten och gick sedan ner i köket där mamma lagade mat för fulla muggar.
- Hi sweetie, can you help me with the meatballs? Hon kollade på mig med ett leende och jag nickade.
- Shore why not. Jag ställde mig bredvid henne och hon gav mig stekspaden och sedan ännu ett utav sina söta leenden. Min mamma är en liten kort kvinna på 34 år då hon fick mig när hon var 17. Hon har brunt axellångt och grå/blåa ögon. Hon har också ett utav de gulligaste leenden man någonsin kan tänka sig enligt mig.
- Mum can I borrow your phone so I can call Harry? jag vände på några köttbullar och försökte hålla tillbaka tårarna.
- Why don´t you use your own? Hon kollade undrande på mig samtidigt som hon rörde runt i makaronerna.
- Because it have no battery. Hon vände sig emot mig och jag gav henne the puppy eyes. Ni förstår min mamma är inte helt lätt övertalad oavsett om det gäller en penna eller något.
- Please mum.
- Why?
- What?
- Why is it so urgent?
- Oh… well um I just need you know… to talk to him. Hon kollade skeptiskt på mig och jag kände hur tårarna började rinna ner för mina kinder.
- Sweetie what´s wrong? Hon stängde av spisen innan jag kände hur hon omfamnade mig och tårarna spruta ännu mer.
- I think Lirry is over. Snyftade jag fram och jag kände mammas förvånande blick på mig.
- I told him that i didn´t want to move to London to him and he just walked away and now he won’t answer my calls. Hon drog med armen bak på mig rygg och jag satt och snörvla.
- Sweetie it´s going to be okay. Jag nickade sakta även om jag inte riktigt trodde på henne. Hur skulle jag kunna lösa detta?
- Now go and call him or text him on my phone. Jag nickade igen innan jag reste mig upp. Jag skulle definitivt inte ringa för om han nu skulle svara så skulle jag bara börja gråta igen.
To Harry 4.23pm: Hey!
Jag börjar med det så får vi se om han svarar. Jag tog ett hårt grepp om mobilen och kollade på mamma som dukade och sedan plingade den till.
From Harry 4.30pm: Leave me alone Linn.
Men va hur visste han att det var jag? Aja han svara i varje fall så vi skickar ett till.
To Harry 4.32pm: eh how did you now that was me? We need to talk.
From Harry 4.36pm: no we don´t…
To Harry 4.37pm: yes I need to tell you something.
Jag skickade iväg det och gick och satte mig vid matbordet och mamma gav mig ett leende som jag svagt besvarade. Jag la upp lite makaroner på talriken men hann inte längre då telefonen plingade igen.
From Harry 4.42pm: No. Don´t talk to me. You’re just going to bring back shit loads of bullshit and memories, and you know what else you’re going to bring back? Feelings, My fucking feelings for you, so stop talking to me before I do the unthinkable of possibly liking you again. And one more thing that you might already now, we´re officially over.
Vi var officiellt över och det visste jag redan innan. Det spelar ingen roll om jag så ens kom till hans hus. Han vill inte ha mig tillbaka och kommer aldrig vilja prata med mig igen. Och det är mitt eget fel.
oh no vad händer? hur kommer de gå nu då? jag vet att det är lite överdrivet men men lite drama får det vara. lite längre kapiitel än vanligt men inte mycket. Föresten tycker ni att jag ska byta namn på själva bloggen till något som har med 1D att göra??
See ya;D